Idag bloggar vår kollega Ellinor om hur vi jobbar för att hela tiden uppnå högsta möjliga sekretess, så att våra kunder och de som blir intervjuade, ska kunna känna sig trygga med att ge materialet till oss.
Vikten av sekretess när man transkriberar
När man transkriberar en text känns det ibland som att kopiera någon annans dagbok. Att tänka på en transkriberad text som någon annans dagbok är en bra påminnelse om att man ska värna om sekretessen. Att bevara sekretess är nämligen en av mina absolut viktigaste uppgifter när jag transkriberar, och någonting jag inte får lov att slarva med. Så hur jobbar jag då med sekretess? Till att börja med arbetar jag alltid med hörlurar när jag transkriberar, vilket gör det i princip omöjligt för eventuella personer i samma rum att höra vad som sägs i ljudfilerna. Jag försöker också se till att skärmen är bortvänd från nyfikna åskådare, så att ingen har möjlighet att läsa transkriberingen.
Ytterligare en viktig faktor vad gäller sekretess i mitt arbete är att radera filer efter det att de har transkriberats färdigt. Inga gamla filer får ligga och skräpa i vare sig privata mappar eller i papperskorgen. Skulle min dator till exempel bli stulen vore det ju inte särskild bra om sekretessmaterial låg kvar på skrivbordet.
Svårigheter med att behålla sekretessen
Det är inte alltid enkelt att vara på det säkra med att man hanterar sekretess på bästa sätt. Sitter man exempelvis på ett café och arbetar är det kanske svårt att förhindra förbipasserande från att få en snabb skymt av ens öppna Word-dokument. Lyckligtvis är det sällan någonting jag behöver bekymra mig över eftersom jag nästan uteslutande har mitt hem som arbetsplats. Och eftersom jag mestadels arbetar dagtid har jag dessutom alltsomoftast huset för mig själv. Vad jag däremot kan tycka är lite tuffare när det kommer till att inte bryta sekretessen är att jag saknar fysiska kollegor att diskutera känslomässigt svåra transkriberingar med. Då gäller det att vakta min tunga lite extra så att inga sekretessbelagda uppgifter slinker ut till min partner eller någon annan i min fysiska närhet. Oftast är det dock inget problem eftersom jag vet att jag alltid har möjlighet att samtala med någon utav mina chefer eller mina kollegor som arbetar i samma projekt om det skulle bli för känslomässigt tungt att bära för mig själv.